På morgnarna har trebeningen börjat följa med mig ut.
På förmiddagarna blir jag hämtad av Connys tvåbening.
På kvällen hämtar min tvåbening mig och Conny.
Senare på kvällen hämtas Conny av sin tvåbening igen.
Jag är inte riktigt säker på vart Majken tagit vägen? Men hon började lukta gott, så hon är väl på semester? Fast sen hörde jag ryktas att hon var så karlgalen att hon smet iväg och blev illa biten och fick tillbringa lite av sin semester på sjukhus. Jaja, Majken är en överlevare hon. Det vet jag.

I helgen som gick hade jag massor att göra!Bara på en enda dag hann jag med att vara lös på stranden i fem timmar, simma i vågor, träffa två nya kompisar (eller ja Sassa är allas kompis. Inka är en alfahona så henne aktar jag mig för.), sen hade jag toppenkul på natten när jag fick springa hem genom stan själv. Eller ja, egentligen var det rätt tröttsamt för både två- och trebeningen höll på att ropa på mig hela tiden.

Igår kväll blev jag jättelycklig igen! Jag ficl besök av lilla Pella. En uuuusöt Papillon (tror jag). Hon doftade ljuvligt! Jag smet inte iväg någonstans när vi var ute på promenad för jag ville bara lukta på henne hela tiden!
Och när hon hade gått hem stod jag och skrapade på dörren och gnydde lääänge. Kom tillbaka Pella! <3

Nog för att jag vet att min tvåbening är tokig! Men detta går ju till överdrift!
Hon har pratat en del på rastgården med en annan tvåbening som har gömt en jätteboll under klänningen. De nämnde något om nån människovalp?
I alla fall så skulle vi ju som vanligt på onsdagarna gå och käka frukost med Conny och Majken. På vägen dit kommer Frejas trebening (ja hon heter Freja alltså, den här tonårstjejen - 11 månader i två- och trebeningsmått) och liksom bara lämnar över Frejas snöre till min tvåbening!
Vad har de nu bestämt utan att fråga mig?!

Jaja, vi kunde ju inte bara lämna henne, så hon fick följa med upp på frukosten. Helt plötsligt kom en tvåbening till! Och så satt de där och pratade och skrattade och grät. Dessa människor alltså! *suck*
Och sen följde allihop; Conny, Majken och Freja med oss hem.

På sätt och vis är det tur att Freja är en sån där trotsig tonåring som inte fattar nåt. För jag och Conny har fullt sjå med att skydda Majken. Hon är ju kaxig som vanligt och tror att hon kan skydda sig själv. Men jag tror att jag måste visa vem som är karl nu när hon också har börjat lukta så där himmelskt gott. Hon är inte villig än, men jag tänker minsann uppvakta henne till tusen så att inte Conny får första tjing!
Fast han börjar bli rätt tuff han också... Han har visat tänderna åt Freja flera gånger...

Katthundarna har sprungit och gömt sig. Fegisar! Fast kanske lika så bra det. De hade bara varit ivägen nu. Selma är smartare än Satomi. Men det är kanske för att hon är en större fegis?
Satomi har lagt sig under sängen och där hittar Majken henne. Fast Satomi sätter klorna i nosen på henne i alla fall.
Selma lägger sig högt upp istället. Då har hon bättre koll också.

Och så måste jag säga att även om Conny blivit lite manligare, så är han ändå en mammagris. (Det är inte jag!!!)
Medan jag klarar att skriva detta samtidigt som jag vaktar Majken så ligger Conny uppkrupen i soffan hos min tvåbening. Har han inte sin egen med sig så får jag ju, som en god vän, låna ut min.

Nu ska jag hjälpa till att sortera tvätt (mattes trosor är ju så goda att tugga på fast hon säger att jag är äcklig. Så jag skäms lite.) Sen ska vi gå till rastgården så att tvåbeningen kan få lite socialt umgänge hon också.

Jahaja. Då har Angus fått en ny rumskompis. En liten Hjördis. Jag bryr mig inte nämnvärt nu. Det är ju bara en liten bebis.
Men när hon är gammal nog ska Angus minsann få veta vem som har nötterna kvar. Tror jag.

Jaja. Min tvåbening och hennes nye trebening är alldeles bortkollrade i lilla Hjördis. De säger att de fick en form av valpsjuka som inte går att vaccinera sig mot. Människor är konstiga.

Ja, och nye trebeningen sen! Han tar sig ton minsann! Försöker få mig att göra som han säger. Pfft.
Dessutom undrar jag vem han tycker luktar godast? Tvåbeningen eller den där katthunden som heter Selma?
Han är alldeles betuttad i henne. Och hon i honom. Så som hon håller på och tvättar honom på huvudet hela tiden. Det har hon minsann aldrig gjort med mig. Fnys.

Jag har haft så mycket att göra så jag har inte haft tid att blogga!
Min tvåbening har något hon kallar för semester och ibland har jag till och med fått följa med till stranden!
Och tro det eller ej, men Lukas och jag börjar faktiskt kunna umgås. Vi har ju i och för sig inte så mycket val. Jag måste ju vara med där min tvåbening är så hon inte blir attackerad av honom. Men han verkar som sagt vara ganska schysst ändå...

Och så har tvåbeningen bytt ut trebening. Och det var för väl! Nu är hon så där glad och sprallig igen. Den andre var liksom bara på låtsas. Jag visste väl det. Men nu är här en riktig trebening.
Fast han fjantar sig väldigt mycket med den vita konstiga hunden. Den som tvåbeningen kallar katten Selma. Trebeningen kallar henne goding och älskling. Fast det säger han till tvåbeningen också. Så jag fattar ingenting.

Inte minst måste jag berätta om vilken donna där är på rastgården nu. Ja hon har varit där förr. Men jag har liksom aldrig lagt märke till henne på det här sättet förut. Hon luktar sååå GOTT! Hon har en tvåbening som nästan bara är valp och hon luktar så GOTT! Jag fick tvätta henne jättemycket igår när inte Bobby var där och fick all hennes uppmärksamhet. Faktiskt blev jag ganska sur på Bobban ett tag när han ville fjanta sig för henne. För att inte tala om vilken rejäl tillsägelse Ceasar fick. Han backade undan när jag sade ifrån att Pip och jag ville vara ifred!
Jag kan acceptera att Conny hjälper mig att ta hand om sötnosen. Han har ju hjälpt mig tidigare. Men ingen annan. Basta!
Jag ville inte gå hem från rastgården igår och jag saknar henne precis som tvåbeningen säger att hon saknar trebeningen när han inte är här.

Nähä nu får jag visst lämna telefonen ifrån mig. (Hoppas hon inte läser här...)

Tvåbeningen jobbar och trebeningen som bodde med mig och Angus innan kommer och hämtar mig på eftermiddagarna. Då får jag vara hemma hos Angus där vi bodde innan.

Ibland är Majken och Conny hos mig en stund när deras tvåbening jobbar. Majken gillar inte min tvåbening. Hon tror att hon kan bestämma över Majken. Men det är bara som hon tror. Jag vet att Majken i hemlighet planerar en hämnd. Men det kan jag inte berätta nu.

Däremot så kan jag berätta att det är några trebeningar på rastgården som tror att de retas med mig. Det var en tjej på tåget en dag som sade: Look! It's Yoda, och pekade på mig. Hon menade givetvis att det är för att jag är en så vis och klok hund. Trebeningarna har inte mycket vett i huvudet, det är det här de ser framför sig:

Jag är i alla fall mycket förståndigare än så här:

Jo just det, och så har jag hittat en tröja som jag verkligen tycker att min tvåbening får ta och fixa åt mig. Jag gillar inte tröjor i vanliga fall, men den här är ju bara så sann!

Ibland blir tvåbeningen irriterad på mig. Men
sånt här gör i alla fall aldrig jag.

Trebeningen säger att min tvåbening låter som om hon druckit "whiskey" och sjungit "kareoke" hela kvällen.
Jag vet inte vad det är, men som hon låter är det nog bäst att hon inte gör det.

I torsdags var Angus och hälsade på några timmar på kvällen. Det är roligt. Vi har ju ändå bott i hop. Men han tror fortfarande att han är lika liten. På rastgården låter jag honom rusa runt och busa med de andra stora lunsarna. Hemma är det mitt jobb att hålla honom sysselsatt.  

Ja där fick ni se min tvåbening också.

Som jag berättade innan så har jag också blivit pappa! Nu vet jag att det blev fem små mirakel. Det ena miraklet fick inte vara med oss längre. Men Betty tar hand om mina andra fyra barn. Det ska bli roligt att se dem såsmåningom.

Jag har blivit en van tågresenär. Det är faktiskt till och med länge sedan jag kräktes när jag åkte buss och bil. Men det har bara blivit korta sträckor till och från tågstationer. Jag blir till och med lite uppspelt när vi kliver på bussen. För även om jag inte tycker om att åka buss så vet jag ju att vi är på väg till trebeningen. Att åka tåg i en timme och en kvart två gånger varannan helg är numera piece of cake. Först måste jag ju visa tvåbeningen att jag faktiskt är med henne på tåget. Men hon är så tröttsam. Bara tittar på sin telefon och i en pappersbunt som hon kallar bok. Så det brukar inte ta mer än fem minuter förrän jag lägger mig ner mellan hennes fötter och somnar. Hon brukar väcka mig lagom tills det är dags att kliva av och då scannar jag snabbt perrongen för att se om trebeningen och hans mellanvalp väntar på oss som de ska.

Idag var vi först på promenad genom stadsparken och tog en fika på en uteservering. Jaja, som vanligt fick jag ingenting. Men det är väl ok. Det finns ju så mycket att titta på. Och jag fick ju mellanvalpens pizzakanter när vi åt middag.

Sen var vi ute och promenerade kring en stor vattenpöl som människorna kallar Glänningesjön. Där är ganska fint faktiskt.

Jag gillar ju inte alls att bli blöt, men jag tänkte att en tur i en båt kunde man ju ta.

Men sen tänkte jag på de stackars människorna som var kvar på land och kände att det är nog bäst att jag följer med runt pölen och ser till att de kommer hem.

Och det var nog bra, för nu är jag ganska trött...