Ibland blir tvåbeningen irriterad på mig. Men
sånt här gör i alla fall aldrig jag.

Trebeningen säger att min tvåbening låter som om hon druckit "whiskey" och sjungit "kareoke" hela kvällen.
Jag vet inte vad det är, men som hon låter är det nog bäst att hon inte gör det.

I torsdags var Angus och hälsade på några timmar på kvällen. Det är roligt. Vi har ju ändå bott i hop. Men han tror fortfarande att han är lika liten. På rastgården låter jag honom rusa runt och busa med de andra stora lunsarna. Hemma är det mitt jobb att hålla honom sysselsatt.  

Ja där fick ni se min tvåbening också.

Som jag berättade innan så har jag också blivit pappa! Nu vet jag att det blev fem små mirakel. Det ena miraklet fick inte vara med oss längre. Men Betty tar hand om mina andra fyra barn. Det ska bli roligt att se dem såsmåningom.

Jag har blivit en van tågresenär. Det är faktiskt till och med länge sedan jag kräktes när jag åkte buss och bil. Men det har bara blivit korta sträckor till och från tågstationer. Jag blir till och med lite uppspelt när vi kliver på bussen. För även om jag inte tycker om att åka buss så vet jag ju att vi är på väg till trebeningen. Att åka tåg i en timme och en kvart två gånger varannan helg är numera piece of cake. Först måste jag ju visa tvåbeningen att jag faktiskt är med henne på tåget. Men hon är så tröttsam. Bara tittar på sin telefon och i en pappersbunt som hon kallar bok. Så det brukar inte ta mer än fem minuter förrän jag lägger mig ner mellan hennes fötter och somnar. Hon brukar väcka mig lagom tills det är dags att kliva av och då scannar jag snabbt perrongen för att se om trebeningen och hans mellanvalp väntar på oss som de ska.

Idag var vi först på promenad genom stadsparken och tog en fika på en uteservering. Jaja, som vanligt fick jag ingenting. Men det är väl ok. Det finns ju så mycket att titta på. Och jag fick ju mellanvalpens pizzakanter när vi åt middag.

Sen var vi ute och promenerade kring en stor vattenpöl som människorna kallar Glänningesjön. Där är ganska fint faktiskt.

Jag gillar ju inte alls att bli blöt, men jag tänkte att en tur i en båt kunde man ju ta.

Men sen tänkte jag på de stackars människorna som var kvar på land och kände att det är nog bäst att jag följer med runt pölen och ser till att de kommer hem.

Och det var nog bra, för nu är jag ganska trött...

Senaste nytt! Stoppa pressarna!
Hittills har Betty nedkommit med 3 valpar! Jag har blivit pappa!!!!

En av de där som kallas "katter" har blivit heltokig igen. Hon låter varken mig eller min tvåbening vara ifred.
Värst är hon mot mig. Hon ålar sig framför mig med rumpan i vädret. Hon kastar sig framför mig. Hon stryker sig mot mig. Hon luktar helskumt. Och hon skriker. Hela tiden.
Hon bär sig åt som jag vet inte vad.
Man skulle nästan kunna tro att hon vill ha valpar. Men hon luktar ju inte alls som Betty gjorde. (Och inte som vissa av de andra flickorna häromkring heller *flin*)
Nä nu får hon springa där och skrika själv. Jag kryper ner i sängen hos min tvåbening, jag.

Onsdagar är bra dagar!

Min tvåbening är hemma. Och varje onsdag morgon träffar jag bästisen Conny och hans tik Majken. Antingen hemma eller hos dem. Imorgon ska jag ta med mig tvåbeningen till dem.

För Betty kommer också dit! Hon som ska bli mor till mina barn! Åh vad jag längtar efter att träffa henne igen!

Kanske kommer min tvåbenings trebening också med? Ibland kommer han på onsdagarna också. Det är mysigt för då blir jag jättekelad med. Så jag hoppas han kommer. Då får han kanske också träffa Betty?

Så här såg jag själv ut när jag var liten. Då tyckte min tvåbenings äldsta valp om att gosa med mig. Jaja, det gör hon fortfarande. När vi träffas. För nu bor ju hon med en annan trebening.

Igår följde jag med min tvåbening och tvåbeningen som brukar vara med henne. Vi var på ett ställe jag aldrig varit på förr och träffade Laban. Han var helt ok, så vi bara lät varandra vara. Sen var där några sådana där "katter" också. Vi var väl rätt nyfikna på varandra, men nja, vi höll oss på avstånd.

Laban och jag fick dela på en sådan där grillad karré. Mmmmm vad det var gott!

Min tvåbening hade hängt sin jacka över en stolrygg. Jag var med alla tvåbeningarna på ovanvåningen. Men Laban var kvar där nere. Min tvåbening hade hundgodis i sin ena jackficka. Nu har hon ingen jackficka längre.

Inte utan att jag måste beundra Laban hans mod och envishet. Jag skulle nog inte riktigt våga. Och jag klarar mig egentligen utan hundgodis. Men ta fram en bit ost, så ska du få se på mina söta, stora, mörka, fina ögon!

Som jag berättade innan så var jag hos bästisen Conny och hans tik Majken idag. Deras tvåbening lämnade oss ensamma efter ett tag. Men sen kom min tvåbening och hämtade oss alla tre. Det tyckte vi faktiskt var roligt.

Jag är ju van vid de konstiga hundarna hos mig, de som kallas "katter". Majken tycker det är skitkul att jaga dem, men hahaha hon är så jädrans rädd för Satomi. Det är den lilla grå. Tvåbeningen radade upp oss och skulle fotografera, men då kom Satomi och Majken blev skiträdd och stack! *voff*

Min tvåbening och jag satt en stund på balkongen. Jag tycker hon börjar bli liiite väl närgången med den där blixtrande apparaten. Men man ser i alla fall tydligt att hon är en tvåbening...