En av de där som kallas "katter" har blivit heltokig igen. Hon låter varken mig eller min tvåbening vara ifred.
Värst är hon mot mig. Hon ålar sig framför mig med rumpan i vädret. Hon kastar sig framför mig. Hon stryker sig mot mig. Hon luktar helskumt. Och hon skriker. Hela tiden.
Hon bär sig åt som jag vet inte vad.
Man skulle nästan kunna tro att hon vill ha valpar. Men hon luktar ju inte alls som Betty gjorde. (Och inte som vissa av de andra flickorna häromkring heller *flin*)
Nä nu får hon springa där och skrika själv. Jag kryper ner i sängen hos min tvåbening, jag.