Ozzys hundliv

Voff!

Jag heter Ozzy. Eller egentligen heter jag Umut. För så står det i mina papper. Det betyder hopp på turkiska. Alla mina syskon som är födda samma dag som jag (27/9-09) heter Hopp på olika språk.

Men min honmänniska tyckte att Ozzy var bättre. Och jag får nog hålla med henne om just det. Även om det är mycket annat jag inte håller med om.

Min honmänniska tror att det är hon som bestämmer. Men det är bara som hon tror. Jag har tre hanmänniskor också. De bestämmer i alla fall mer än hon. Eller ja, jag lyssnar kanske lite mer på dem i alla fall. Somliga säger att de är alfahannar, mina ledare i olika rang. Men det vete tusan om jag håller med om.

Den som tror sig vara högst i rang har jag bott ihop med tillsammans med min honmänniska ett tag. De skaffade en valpusling åt mig också. Olydig och trögtänkt. Vad kan man annat bli när föräldrarna korsat sig hur som helst. Schäfer/Doberman/New Foundland/Rotweiler. Jag bara säger det.

Annat är det med mina fina föräldrar. Mamma heter Sheeba och är en Coton de Tuleaur. Pappa heter Birger och är Petit Griffon Brabancon. Det hör man ju att det är tjusigt! Även om "somliga" (en av mina yngre honmänniskor) kallar mig Bomullstuss med litet bacon. *fnys*

Var var jag nu? Hmmm. Jovisst ja. Den som kallar sig "andra i rang" är en hanmänniska som hänger på rastgården med sin Jack Russell; Bobby. Den där andra hanmänniskan tror att han är tuff. Bara för att jag lägger mig när han kommer nära när jag varnar alla på rastgården om att det är andra hundar utanför.

Jag måste ju varna. De stora dumma lufsarna förstår ju inte att deras människor behöver skyddas hela tiden. Se bara på min honmänniska. Hon bara står där som ett fån med en massa stora hundar springande runt sig. Att Angus (den där korkade valpen - om ni minns) kommer nära henne är ok. Och det finns andra som jag också litar på. Men himmel vad många otäcka individer det finns som vill honmänniskan illa! Fattar de inte det?! Hon behöver skyddas. (Även om jag ofta sätter mig BAKOM hennes fötter och morrar. Hon måste få tro att det är hon som är ledare ibland...)

Sen har vi "ledaremänniska nummer 3". Det är någon som min honmänniska börjat träffa. Varenda helg. Antingen kommer han hem till oss och kliar mig. Eller så åker vi till honom. Han kliar mig då också. Men jag får inte kissa på hans möbler heller. Så honmänniskan tar med sig det där jäkla "skvättskyddet" som får mig att känna mig som en valpusling igen. Och det där halsbandet med en låda som sprutar när jag ska vakta lägenheten från busar i trapphuset! Usch!

Vilken tur att hanmänniska 1 hämtar mig på eftermiddagarna när honmänniskan jobbar så att jag kan få vara utan de där attiraljerna ett tag.

Men jag blir ju ganska glad när honmänniskan kommer och hämtar mig i rastgården på kvällarna. Det betyder att jag får komma hem till de där konstiga hundarna som människorna kallar för "katter". De kan vara ganska kul att leka med.

Jo, just det, det bor en yngre honmänniska hos oss också. Fast hon bestämmer ingenting. Eller jag låter henne tro det i alla fall. Hon klappar hellre de där "katterna" än mig, men jag tycker väldigt mycket om henne ändå. Sådeså.

Och javisst ja. Jag ska bli pappa i början av juni. Det ni! Jag har börjat vakta honmänniskan ännu mer nu. Nu vet jag ju vad det är att vara en riktig manshund. Pfft!

Nu tror jag att ni vet tillräckligt om mig för tillfället. Jag kommer att berätta mer efterhand i blogginläggen. Vi ses! Voff!

/Ozzy