Senaste nytt! Stoppa pressarna!
Hittills har Betty nedkommit med 3 valpar! Jag har blivit pappa!!!!

En av de där som kallas "katter" har blivit heltokig igen. Hon låter varken mig eller min tvåbening vara ifred.
Värst är hon mot mig. Hon ålar sig framför mig med rumpan i vädret. Hon kastar sig framför mig. Hon stryker sig mot mig. Hon luktar helskumt. Och hon skriker. Hela tiden.
Hon bär sig åt som jag vet inte vad.
Man skulle nästan kunna tro att hon vill ha valpar. Men hon luktar ju inte alls som Betty gjorde. (Och inte som vissa av de andra flickorna häromkring heller *flin*)
Nä nu får hon springa där och skrika själv. Jag kryper ner i sängen hos min tvåbening, jag.

Onsdagar är bra dagar!

Min tvåbening är hemma. Och varje onsdag morgon träffar jag bästisen Conny och hans tik Majken. Antingen hemma eller hos dem. Imorgon ska jag ta med mig tvåbeningen till dem.

För Betty kommer också dit! Hon som ska bli mor till mina barn! Åh vad jag längtar efter att träffa henne igen!

Kanske kommer min tvåbenings trebening också med? Ibland kommer han på onsdagarna också. Det är mysigt för då blir jag jättekelad med. Så jag hoppas han kommer. Då får han kanske också träffa Betty?

Så här såg jag själv ut när jag var liten. Då tyckte min tvåbenings äldsta valp om att gosa med mig. Jaja, det gör hon fortfarande. När vi träffas. För nu bor ju hon med en annan trebening.

Igår följde jag med min tvåbening och tvåbeningen som brukar vara med henne. Vi var på ett ställe jag aldrig varit på förr och träffade Laban. Han var helt ok, så vi bara lät varandra vara. Sen var där några sådana där "katter" också. Vi var väl rätt nyfikna på varandra, men nja, vi höll oss på avstånd.

Laban och jag fick dela på en sådan där grillad karré. Mmmmm vad det var gott!

Min tvåbening hade hängt sin jacka över en stolrygg. Jag var med alla tvåbeningarna på ovanvåningen. Men Laban var kvar där nere. Min tvåbening hade hundgodis i sin ena jackficka. Nu har hon ingen jackficka längre.

Inte utan att jag måste beundra Laban hans mod och envishet. Jag skulle nog inte riktigt våga. Och jag klarar mig egentligen utan hundgodis. Men ta fram en bit ost, så ska du få se på mina söta, stora, mörka, fina ögon!

Som jag berättade innan så var jag hos bästisen Conny och hans tik Majken idag. Deras tvåbening lämnade oss ensamma efter ett tag. Men sen kom min tvåbening och hämtade oss alla tre. Det tyckte vi faktiskt var roligt.

Jag är ju van vid de konstiga hundarna hos mig, de som kallas "katter". Majken tycker det är skitkul att jaga dem, men hahaha hon är så jädrans rädd för Satomi. Det är den lilla grå. Tvåbeningen radade upp oss och skulle fotografera, men då kom Satomi och Majken blev skiträdd och stack! *voff*

Min tvåbening och jag satt en stund på balkongen. Jag tycker hon börjar bli liiite väl närgången med den där blixtrande apparaten. Men man ser i alla fall tydligt att hon är en tvåbening...

Imorse stötte jag på min bäste vän Conny och hans sambo Majken. Ja, deras tvåbening var förstås också med. Min tvåbening och deras tvåbening pratar mycket med varandra. Men idag verkade det som att de inte hade tid att prata så mycket.

Inte gjorde det mig nånting. Jag följde med Conny och Majken till rastgården istället. Min tvåbening klev på en av de där gröna långa brummarna. En sån som jag mår illa av att sitta i. Så det var bra att jag kunde hänga på Conny och Majken.

Vet ni - egentligen är det Conny som skulle blivit pappa nu. Men han visste inte riktigt hur han skulle göra när Betty var villig. Så jag fick visa honom. Det gick bra. Men oups, det blev visst jag som gjorde henne med valpar. Jaja, no hard feelings mellan Conny och mig. Vi tränar fortfarande på vår tjusiga uppvisningsdans. Det kan de stora lufsarna som Angus och de andra ju försöka med. De är alldeles för tunga i gumpen. Haha!

Får bara hoppas att man inte blåser bort idag. Jag tror det är därför de har oss i snören i våra fina halsband? För tänk - när det börjar blåsa kanske vi blåser bort, och det skulle våra tvåbeningar aldrig stå ut med! För vad skulle de göra utan oss?

Som jag nämnde i presentationen så ska jag bli pappa i början av juni. Men jag har inte lovat Betty någonting. Hon ville själv. Sådeså.

Och en hund har ju drifter. Så är det bara...

Så igår kväll på rastgården var bland annat Peppar. Jag har varit förtjust i Peppar sedan vi träffades första gången. Men nu. Åh nu. NU. Löper hon! Yummie!!

Jag brydde mig inte ett dugg om när min honmänniska kom till rastgården för att hämta mig. I vanliga fall springer jag och möter henne med stora studs och lycklig svans. Igår hade jag inte tid att bry mig om henne överhuvudtaget. Åh Peppar! Ljuvliga Peppar!   

Synd bara att hon är så hög. Jag fick nöja mig med att ge henne oralsex. Ja och så kladdade jag ner bakbenen på henne lite...    Men vad gör en karl när trycket blir för stort?

Idag var tvåbeningarna så fruktansvärt taskiga att när jag var på rastgården med några andra kompisar, så kom Peppar och hennes bo-kompis gående förbi. De hade nog tänkt komma in, men det var en annan hund där som nog hade tagit hand om henne. Så det var kanske lika bra att de inte kom in. Men de kunde ju släppt ut mig till henne! Fy vad taskiga de var när de struntade i att jag försökte gräva mig ut under grinden.   

Hoppas hon kommer ikväll igen!   

Honmänniskan älskar mig så mycket att hon t.o.m tatuerat in en text av han den där som är döpt efter mig. Eller hur det nu var? Osbourne, eller nåt... Och under det har hon mitt tassavtryck.

Visst syns det väl hur tydligt som helst att det är min tass?

Fast jag var ju lite mindre då förstås. Honmänniskan har pratat om att ha Angus tassavtryck också nånstans. Hon skulle passat på när han var en liten valpusling. Nu som 40-kilos ettåring tar han ju upp hela ryggen på henne. Och jag ska synas MEST! Sådeså!